Fullt i mediabiblioteket.

Det har uppstått ett litet problem då jag ska infoga foton i bloggen. Det verkar som om jag använt allt utrymme för foton och tar jag bort foton ur mediabiblioteket försvinner de från det blogginlägg där fotot finns. Vet inte hur detta ska lösas, har någon ett tips, vill ju inte förstöra bloggen men vill ju kunna fortsätta sätta in bilder…Gratis,haha.

Ja det var ju som sagt ett tag sedan. Våra ”Minisar” har flyttat ut och sedan en månad råder ett stillsamt lugn till Herr B och moster Easis stora glädje. Nog för att de tycker om sin minihusse och minimatte men att få att mattes totala uppmärksamhet är ju ändå det bästa.

Herr B hade sin gammelmatte på besök och fick en fin sommarfrisyr, på fredag är det tänkt att det är Easi som ska friseras.

Efter på dagen ett halvårs frånvaro från jobbet är jag nu inne på min tredje arbetsvecka. Kan säga att det kändes som att ha varit ledig en helg! Knepigt. Skönt i allafall att jag ALDRIG känner mig gruvsam när jag ska tillbaka och jobba efter frånvaro sedan jag bytte yrke. Hade jag fortfarande jobbat som undersköterska hade jag varit sjuk av att gruva mig en månad innan.

I helgen var vi till stugan och sov och åt…En trast hade byggt ett bo på en stege som hänger på baksidan av huset. Vi har kunnat följa dem ett par veckor men i söndags morse tänkte jag att det hade varit dålig aktivitet runt boet och då jag gick för att titta till ungarna var alla döda. sorgligt.

Jag ska forska vidare hur jag ska kunna fortsätta sätta in bilder men som sagt alla tips och råd mottages tacksamt

 

Annonser

Den hormonellt betingade dövheten med påföljande initiativrikedom har slagit till…

Jag menar den som Herr B drabbas av ett par gånger varje år. Egentligen har tecknen funnits ett par veckor med tilltagande olydnad och nonchalans men i går hade han trots den nya enorma inhängnaden lyckats försvinna under ett par minuter utan uppsikt. Först gick jag runt på alla tomter i ett resultatlöst letande. Riktigt orolig pga av den täta trafiken. Men inte ett spår av Herr B. Tog så bilen och körde runt i en lika resultatlös sökinsats. Efter 30 minuter var jag desperat och ringde maken om hjälp att efterlysa honom hos polisen. Tog så varvet mot stan igen och vips dök han upp från en tomt!!! Stog länge och luuuuktade och luuuuktade. Jag körde upp bredvid honom och han tittade upp med sitt mest förvånade uttryck. Vad gör duuuuu här? Svarade inte utan tog bara ett tyst grepp om hans halsband och satte in honom i bilen igen. Den höga inhängnade fyllde ingen funktion då Herrn lyckats smita mellan staketribborna…
I morse hade han gett sig ut på en i tid lika lång utflykt i skogen och kom tillbaka helt slut till den tålmodigt väntande hussen på exakt samma ställe där han försvann. Men så här är det i löptider och nu har Easi börjat och grannskapets damer lär väl följa efter så nu blir det lina ett par månader…

Lite roliga saker kan det dock hända på mattes promenader om än sällsynta.

Matte, matte vad ska vi göra????

 

Godissök lite här och där…

Jag känner att nåt finns här…

Se där är en korvbit…

Nu ska vi gå på skidskytte…

Tunga tider från en fyrbent stackare.

Hej.

Herr B här.
Ja ni ska veta att det är väldigt bedrövligt att vara Herr B nu. Matte bryr sig inte om mig längre och i går var jag riktigt ledsen, snyft,snyft, jag bara låg. Då blev matte och husse riktigt oroliga och jag fick sova i deras rum i natt. Fnys, som om det skulle va nåt, jag som vill ligga nere i köket. De trodde jag var sjuk på nåt vis.

Ja det är ju den här Minihussen ni vet, han tar all uppmärksamhet från mig. Matte hinner ju inte ens uppdatera min blogg så jag måste pröva själv. Det är väl klart att han är frän den där Minihusse och han gillar mig det vet jag för han blir glad när han ser mig men Matte och Lillmatte vill inte att jag ska gå omkring på golvet där han är, Matte säger att jag inte har riktig koll på min storlek, de är rädda att jag ska trampa på honom eller välta omkull honom, fnys, som om han vore nån porslinsfigur. Så då förstår ni ju att man får hålla till i köket då Minihussen leker i rummet med alla sina roliga saker. Han har en boll som jag älskar och den knycker jag så fort jag får tillfälle och bär till Matte i stor förväntan att hon ska leka med mig men hon bara tvättar av den och ger den till den där Minihussen igen. En dag hade jag burit ut alla hans nappar på gräsmattan och lagt dem i en hög, festligt va. Men en sak är han duktig på Minihusse, när han får leverpastejmacka brukar han släppa ner den till oss nere på golvet, det gillar vi.

Nej inte är min tillvaro som förr inte. En dag fick matte mejl om en apporteringskurs hos min favoritfröken. Å vad glad jag blev och ett tag trodde jag att jag skulle få åka men se icke…men till skogen får vi åka nästan varje dag, antingen med Matte, Husse eller Lillhusse och titt som tätt sover jag i stan hos Lillhusse, men han tycker jag har så tidiga morgonvanor, han vill inte gå upp halv fem så jag får ligga och vänta till nio. Att gå  på koppelpromenad i stan är bland det mest spännande jag vet, det luktar så mycket gott. Häromdagen i skogen hittade jag ett älghuvud som jag kalasade på. Gissa om jag blev förvånad då mattes bil kom körande uppför backen och hon steg ur, tänk att hon hittade mig! Men sen blev jag lite klen och kräktes benbitar men nu är jag bättre.

I morse gick jag och moster Easi på en tidig långpromenad med Matte och…ja gissa vem…Minihussen var med såklart. Vi gick ut klockan sex och kom inte in förrän halv åtta, det var kul att få gå sin vanliga morgonrunda. Matte har ju haft så ont i fötterna så det tar ju evigheter att gå så vi har bara tagit halva rundan om morgonen. Och inte kan hon gå då det är halt…

Och som inte det var nog har jag börjat tappa håret, det gillar jag inte, känner mig ur form då och blir lite mager, att man ska tappa håret!

Ja som nu hör har jag det lite svårt just nu även om Matte säger att hon älskar mig mest i hela världen och att allt kommer att bli som vanligt sen och ska jag vara riktigt ärlig så är jag ganska förtjust i min Minihusse för han är alltid glad och jag försöker smygpussa på honom fast jag egentligen inte får…

Mångfaldsveckan och annat smått och gott.

För nån vecka sedan hade vi temavecka och i år handlar det om mångfald. Det är eleverna i matrådet på skolorna som kommit med det önskemålet. Jag är med i en matsedelsgrupp tillsammans med andra kockar från förskolor, grundskolor och gymnasiet och vi fick i uppdrag att välja ut länder, världsdelar, råvaror och recept. Vi provlagade, hade en träff där vi provsmakade alla rätter, sedan diskuterade vi oss fram till ev ändringar i recepten, hur vi skulle servera rätterna, vad de skulle kallas i menyn mm. Det har varit ett spännande, stimulerande och roligt jobb även om veckan var enormt arbetsam med väldigt många arbetsmoment. Men överlag har det bara varit positivt och barnen har fått jobba med de olika länderna varje dag. De har målat flaggor, pratat om vilka djur som finns i länderna, hur länderna ser ut och jag har gjort små skålar med de kryddor jag använt varje dag som de pratat om och luktat på. På måndagen efter den här veckan var de fortfarande inne i mångfalden och ville veta vilket land maten kom i från i dag.

Veckans meny…

 

 

Vi var ju med på radion också…

Vi köpte en ny soffa efter sommaren. Då vi monterat ihop den upptäckte vi att hela möbeltyget är rosigt och fläckigt…

Blev till att reklamera och i skrivande stund har vi inte fått höra nåt mer. Åkte runt på lite möbelaffärer förra helgen och upptäckte till min fasa att nästan ALLA soffor har de här rosorna och fläckarna! Det innebär ju att även om vi får en ny soffa kommer den att vara fläckig! På den första butiken hade de aldrig noterat fläckarna men säljaren tror att de kommer av flamskyddsbehandlingen. De flesta soffor görs i estländerna och de köper in tygen från samma leverantör, samma soffor i alla affärer men priser och namn skiljer. Ingen hade någonsin reklamerat eller påpekat fläckarna!
På nästa butik hade personalen heller aldrig uppmärksammat fläckarna och inga reklamationer pga av dem. En av säljarna såg den fläck jag visade men ingen av de andra fläckarna, tyckte jag hade röntgensyn och hämtade en annan säljare. Han gick genast i försvarställning och såg inga fläcka alls, tog honom med till en fåtölj med väl synliga märken men det var skuggor enligt honom, vände fåtöljen och då medgav även han det såg lite mysko ut. När jag sen visade samma sorts rosor i en soffa påstod han att det var sittmärken. Ja det ser ut som nån suttit och kissat sa jag för det är ju fläckar i själva tyget. Nå var jag så känslig för sittmärken i tyget fick jag tänka mig för vilket tyg jag valde, vilken soffa skulle jag ha? Jag ska inte ha nån soffa sa jag. Men det ser mörkt ut med reklamationen…Att inte folk ser fläckarna????
Våra fyrbenta är kloka och tålmodiga nu när Minihusse är  hemma. Hjälper till med städningen.

 

Hösthändelser.

Man kanske ska ge sig på en uppdatering så här på höstkanten. Egentligen har det inte hänt så stora saker. Jag har hoppat på kryckor några dagar…

Hade gått och haft ont i foten nån månad då det plötsligt rev till under foten som om något gick sönder. Där stog jag utan mobil nere i lillskogen en tidig morgon, inte en människa i sikte. Hittade till sist ett sätt att ta mig fram så med mycket möda och stort besvär tog jag mig hem. Blev en tur till akuten där ingen fraktur kunde konstateras, senan verkade hel men var rejält överansträngd och förmodligen fick jag en bristning/blödning eftersom jag blev blå och uppsvälld…är i allafall på god väg mot bättring…så länge jag inte går för mycket. Hoppas på att få ett besök hos osteopaten. OM båtbenet hakat upp sig igen är han den ende som kan få till det.

På hundfronten har det varit väldigt lugnt, bara skogspromenader och inga aktiviteter alls. Man får lite dåligt samvete…

Gjorde mig en resa till Prag…Underbart är kort. Först var planet trasigt så man fick flyga ett nytt plan från Norge till Arlanda. Snaskade choklad och drack lite vin i väntan på start.

Dock fick resan avbrytas efter bara en dag pga av andra omständigheter som man inte rår över. Nej man ska nog hålla sig på hemmaplan, haha.

Vaktparad.

Idag möttes det här gänget och såg på vaktparaden…

Herr B, Easi och Penny.

Tyvärr kom vi inte åt att se själva uppvisningen som var på torget men lite foton av vaktparaden fick vi i allafall.

Penny kikar nyfiket fram….

Han tittar på mig…

Pukhästen, en shirehäst.

Stooor.

De vita hästarna kom från ett tjeckiskt stuteri.

I kväll ska vi på teatern och lyssna på en konsert med Livgardets Dragonmusikkår.

Fjälltur.

I helgen har vi varit på en fjälltur. Inte mycket att berätta från den mer än att det var härligt. Bilderna får tala för sig själv…

Träffade en ny hundras. En amerikansk import av rasen Bluetick coonhound vid namn Bobby, rasen fick vi veta används att jaga tvättbjörn men även björn, vildsvin och älg…

Lite förrådsrensning hanns också med och en och annan nostalgitripp blev det…
Lågstadiet.

Högstadiet

En minnestavla av vår tibbe Perry hittade vi.

Kort på vår engelska springer spaniel Kakan

Lekte lite med en ny fotoapp…

Easi har alltid flåsat i bilen, spelar ingen roll om det så är trettio minusgrader så startar beteendet då hon hoppat in i bilen. Vi har prövat DAP halsband, lugnande medicin, akupunktur…allt resultatlöst. Dock hoppar hon villigt in i bilen för att hänga med. Det längsta vi kommit i en logisk förklaring är att hon är extremt känslig för vibrationer, så även för vissa skott, raketer m,m. I lördags sprang vi in på blomsterhandeln fram och tillbaka och köpte en blombukett, det hela tog max fem minuter. Då Husse kom till bilen kom en kvinna fram och menade att Easi mådde inte bra där inne i bilen. Det såg verkligen inte bra ut tyckte hon och hon var djurvän.  Husse förklarade hur läget är och att vi är lika stora djurvänner och att våra hundar är väl omskötta. Men visst är det bra att det finns människor som bryr sig om hur mina hundar mår och även om man känner sig lite förnärmad då man får en tillrättavisning kan jag inte annat än hålla med att det ser illa ut med en hund som har en halvmeter lång tunga och sitter och hyperventilerar i en stängd bil även om den var iskall efter full ac färd, men man ser vad man ser och många hundar dör för att de lämnas i bilar så all heder att folk reagerar.

Easi sommar som vinter…